Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 oo
FEMTE KAPITLET
I en redogörelse, som Arnell och Jensen1 lämnat för den af 330
arter och varieteter bestående mossfloran inom Tåsjö i Ångermanland,
hvarest Tåsjöberget, nedan beskrifvet, är den viktigaste växplatsen,
omtalas utom en subalpin artgrupp, äfven 22 alpina arter och slutligen en sydlig
mossgrupp, representerad af Cephalozia catenulata, Jungerrnania limprichtii,
J, socia, Schistophyllum bryoides, S. viridulum, Poldia carnea och
Amblyste-gium palustre. Om dessa senare säges, att de ha en så utprägladt sydlig
utbredning, att det var förvånande finna dem i Tåsjö.
Ett annat exempel på förekomsten af såväl fjäll- som
sydskandinaviska mossarter lämnar N. Bryhns (63) ingående undersökning af mossfloran
å Nolbyknöl i Medelpad. Enbart å detta ej vidsträckta berg anträffades
275 mossarter, och af dessa äga ett flertal (63, s. 60), såsom t. ex. Kantia
calypogca, Diplophyllum obtusifolium, Barbula ungviculata, Orthotrichum
pumilum, Physcomitrium pyriforme, Philonolis cæspitosa, Euiynchium distans
Plagiothccia ruthei, P. curvifolium och P. roeseanum, här sin kända
nordgräns i Sverige, medan Orthotrichum boreale och Brachythccium tromsocensc
här nå sin sydgräns. I Ranklöfven äro utom flera sydliga lafarter iakttagna
åtskilliga fjällafvar, och almquist (2, s. 436) säger, att af egentliga
fjällafvar anträffades Pannaria lepidiota c. fr. (äfven funnen steril på
Sundsvallsberget, ett sydberg vid staden af samma namn), Biatora
fuscescens, Lopadium pezizoidcum, Lecanoraprotuberans och L. bryontha samt
Lecidea aglæa, »de två sistnämnda synnerligen oväntade». Äfven i de
listor öfver lafvar, som almquist (2 och 3) publicerat från flera andra
sydberg i Medelpad och Jämtland, finnas utom lafvar med nordisk
utbredningstyp arter af sydskandinavisk och af fjälltyp.
I detta sammanhang bör omnämnas, att såväl lafflorans som
moss-florans beroende af underlaget, särskildt dettas kalkhalt, i Norrland blifvit
vida mera beaktad än då det gällt kärlväxtfloran. Hellbom2 omtalar
den olikartade flora, som karakteriserar lerskiffern, glimmerskiffern, syeniten
och graniten i Lule lappmark och uppräknar de arter, som endast
förekomma på endera af dessa bergarter, hvarvid äfven laffloran i de tvenne
sydbergen Nammates och Nuionjes beröres.
almquist har i sina studier öfver laffloran i Medelpad,
Ångermanland och Jämtland särskildt fäst sig vid de arter, som kunna betecknas
1 H. W. Arnell och C. Jensen, Ein bryologischer Ausflug nach Tåsjö. — Vet.-Akad.
Bih., Bd. 21, Afd. III, N:o 10, 1896.
2 P. J. Hellbom, Lichenologiska anteckningar från resa i Lule Lappmark sommaren
1864. — Vet.-Akad. Öfversikt, 1865, N:o 6 och Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark
sommaren 1871. — B. N. 1872, s. 97—110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
