Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
dessa spörsmål ske. Vår uppfattning liar emellertid blifvit att bägge
spridningssätten ha haft sitt inflytande på vegetationens bildning och
omgestaltning.
Öfverhufvud taget vill det synas som om arter, hvilka såsom flertalet
fjällväxter icke äro vana att ingå i tätt slutna samhällen, otvifvelaktigt då
och då efter spridning af mera tillfällig art, förmå att sätta sig fast och
hålla sig långt ifrån sitt mera sammanhängande utbredningsområde. Flera
hithörande arters, såsom Gentiana nivalis, Astragalus alpinus m. fl.,
uppträdande vid nyanlagda vägar, på älfstränder m. fl. ståndorter i låglandet,
synas lättast förklaras på nu ifrågavarande sätt. Äfven andra arter med
en ytterst strödd utbredning såsom Epipogum (fig. 17), Phaca penduliflova
o. a., kan man, om man så vill, tänka sig spridda på ungefär likartadt
sätt. Glömmas må emellertid ej att man, då spridningssättet ej i detalj
kan fastställas, i själfva verket har trängt frågan mycket litet in på lifvet
genom allmänna talesätt om språngvis spridning, »meteorisk förekomst»
och dylikt.
För flertalet af de arter, som ingå i Nordsveriges slutna
växtsamhällen, i hvilka de skilda arterna tillpassat sig för
vissa gifna yttre förhållanden och för samlif med hvarandra,
anse vi attdet medel naturen betjänat sig af är den sakta, stegvis
skeende utbredningen, vanligen betecknad med ordet vandring.
Ett godt stöd för nu framförda uppfattning anse vi oss ha vunnit
genom att vi å kartan 3 inlagt samtliga oss bekanta lokaler för 10
sydskandinaviska arter med i det stora hela likartade fordringar. Det visar
sig af denna karta, dels huru talrika ståndorterna, alla klimatiska och andra
vedervärdigheter till trots, ännu dock äro i öfre Sverige för
sydskandinaviska arter, om man tager dem som en ekologisk enhet, dels ock hurusom
dessa växter nästan undantagslöst äro bundna till de i kap. 3 närmare
omtalade och karakteriserade större dalsystemen. Hade den tillfälliga
spridningen spelat någon större roll vid nu ifrågavarande växters
utbredning, så skulle helt säkert rätt talrika ståndorter funnits äfven långt borta
från hufvuddalarna, uppe kring vattendelarna af andra ordningar m. fl. st.
Kartbilden ger oss en ungefärlig föreställning om den
geografiska utbredningen af det på sydskandinaviska arter en
gång rika växtsamhälle, i hvilket nordiska mesofila tropofyter
bildade stommen, och hvilket under värmetidens gynnsammare
dagar intog en afsevärd del af norra Sveriges dalfören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
