Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i76
Åttonde kapitlet
högt träd, och N. J. ANDERSSON (29, s. 27) uppgifver den som odlad
ännu vid Piteå.
Om almen såsom ett af de vackraste exemplen på en art, som
invandrat till Norrland dels längs Bottenhafvets kust dels från väster genom
passen från Norge,1 har redan talats, liksom ofvan redogjorts för artens
fossila förekomst (s. 157), hvilken på ett synnerligen intressant sätt
sammanbinder de nutida reliktlokalerna.
Almen följer i Norge Atlanterkusten upp till Beierdalen 67° 1’, där flera
träd finnas med upp till 17 cm. i diameter vid brösthöjd. Anmärkningsvärdt
är, att den enligt Norman redan den 26 juni på denna lokal ägde mogna
frukter. Almens nordligaste säkra fyndort i Finland ligger (192, s. 47) på
6i° 56’, fossil är den funnen nordligast i Jorois på 62° 12’, och 1911
upptäcktes ett enda enligt uppgift vildt växande exemplar i Nilsiä å Kermilä
hemman på ungefär 63° 13’ n. br. Särskildt i närheten af nordgränsen
ligga fyndorterna på stora afstånd från hvarandra.
Klibbal (Almes glutinosa)
är endast anträffad i tvenne sydberg, hvilket förklaras redan däraf, att
den hufvudsakligen trifs å mark med rikare vattentillgång. Den typiska
klibbaleti tyckes i Norrland helt vara bunden till kusttrakterna, där den
längst i norr, enligt meddelande af lektor J. A. Z. BrüNDIN, är funnen på
Seskarön utanför Haparanda. Söderut når den från kusttrakterna längs
de stora älfdalarna allt längre in i landet. I Jämtland tyckes klibbalen
dock alldeles saknas, men längs Ljungan går den till Häfverö s:n i västra
Medelpad och längs Ljusnan till Älfros i Härjedalen.
Längre in i landet finnas såväl i urbergsområdet som i fjällområdet
alformer, hvilkas systematiska värde är omtvistadt, alldenstund en del
författare uppfattat dem som former af gråalen, medan andra anse dem
vara hybrida former mellan gråal och klibbal, och ännu andra uppfatta
dem som själfständiga arter.
I Norge når klibbalen sin nordgräns redan i Værdalen 63° 45’, medan
den i Finland liksom i Sverige följer Bottenhafvets kust för att där
upphöra vid 65° 28’. Norr om 63° blir den i Finland sällsynt i landets inre
delar, men äfven norr om 64° träffas dock enstaka lokaler på större
afstånd från kusten.
1 De jämtländska fjällokalernas samband med förekomsten i Norge påpekas redan
1867 af N. J. Andersson (29, s. 27).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
