Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
NIONDE KAPITLET
redogörelse (26, s. 15) må följande anföras: »Likt en kub reser det sig
med sakta sluttande nordsida till en höjd af 1,500 fot och störtar sig
tvärbrant ned i öster och söder åt Saggats böljor. Det är i dessa afsatser,
som en yppig märkvärdig vegetation prålar. Framdrifne på en gång af
det neddroppande vattnet, och af det starkt reflekterade solljuset, frodas
här Saxifraga Cotylcdon (’Bergfrun’, med sitt af blommor hvita hår
sväfvande öfver afgrunden), nivalis, adscendens och cæspitosa, Potcntilla nivea,
Draba hirta, Woodsia hyperborea, Hieracium boreale, Viola mirabilis och
Epilobium montamivi!, Echinospennuni dcflexnni och Poa g lau ca».
Westling (258) besökte 1905 berget och berättar om floran på dess
östra och sydöstra sida följande:
»Sedan man lyckats genomtränga den täta Aconitumskogen, befinner
man sig tätt inpå den lodräta klippväggen. I skrefvorna och pä afsatserna
växa Erigeroti elongatus f. politus, Echinospennuni deflexum, Veronica
saxatilis, Daphne mezereum, Circæa alpina, Fragaria vesca, Potcntilla nivea,
Eryshnuni hieraciifolium med var. alpinum, Saxifraga adscendens, cernua
f. raniosa och den ståtliga fjällbruden cotylcdon, som t. o. m.
uppmärksammats af infödingarna, hvilka därför gifvit fjället namnet
Saxifraga-berget, vidare Actæa spicata, Poa aspera, Woodsia hyperborea och (mycket
sparsamt) glabella. På bergets topp och öfriga sidor erbjuder däremot
floran knappast något af intresse.»
N. J. ANDERSSON anför utom i ofvan citerade uppsats fynd härifrån
i en afhandling från 1844 (2S)- ÅNGSTRÖM omtalar 1839 (269, s. 91)
bergets flora, L. L. LæSTADIUS (155) anger Silenc rupestris, och SlMMONS
(231, s. 83 o. f.) omnämner ett flertal intressanta arter. Han undersökte
berget tillsammans med jägmästaren N. Kr. BERLIN, hvilken senare
angående Fragaria vesca i bref meddelat »att den växer pä en mindre lokal
talrikt och blommar årligen samt sätter mogen frukt», en uppgift, hvilken
äfven återfinnes hos O. VESTERLUND (257, s. 90).
En fullständig artlista för berget i dess helhet har af dr. Til. Wolf
lämnats oss. Den upptager 135 arter.
Den geologiska beskaffenheten af detta berg har P. J. Holmqvist
utförligt skildrat.1 Han anför det som »ett vackert exempel på
skrynklin-gens och sträckningens betydelse för bergformer. — — — Det består af
brungrå, delvis rätt tät glimmerskififer. — •— — Det vänder den sluttande
profillinjen mot Tarradalen och sina branta afsatser mot Saggat. Från
Prinskullen vid Kvikkjokk norr om Tarraälfvens mynning har man en god
1 Geol. För. Förh. Bd 22, 1909, s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
