Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
NIONDE KAPITLET
23. Klitthälla. Vid Ängermanälfvens öfre lopp, mellan Malgomaj
och Kultsjön, ligger nybygget Bångnäs inom Vilhelmina s:n vid den lilla
sjön Vuollelite (485 ni. ö. h.). Strax NV om gården stupar ett berg,
Klitthälla, brant ned i sjön. Högsta krönet af detsamma är 734 m.; på
dess tvärbranta sydsida växer i själfva bergroten ofvan rasmarken alm
vild. Denna märkliga växplats, länge känd af traktens befolkning,
meddelades först af Örtenblad (272, s. 46) 1894, som erhållit en beskrifning
af lokalen från kyrkoherden L. Dahlstedt i Vilhelmina, hvilken besökt
densamma. »Lokalen är belägen vid foten och på södra sidan af en lodrät
klippvägg, som kan uppskattas till nära 300 m. höjd.» (Detta är öfverdrift;
som synes af siffrorna ofvan, är skillnaden mellan sjöytan och bergets
krön 250 m.; nilsson skattar bergstupet till 75 m.). »De stå där
skyddade för alla vindar från väster, norr och nordost. Marken är
(åtminstone på försommaren) mycket blöt och sumpig, men tillika starkt
stenbunden, hvilket senare förhållande står i samband därmed, att årligen
under snösmältningen stenmassor nedrasa från fjällväggen, och på vissa ställen
bildas väldiga rosen omkring de knubbiga almstammarna, som synas
hotade att förstöras af nedfallande stenar.» Denna lokal besöktes den 26
juli 1897 af Alb. Nilsson, hvilken 1902 (188, s. 10) i korthet omnämner
densamma, omtalar, att almarna växa »på en sluttning, som ligger högre
än den angränsande synnerligen växkraftiga ängsgranskogen», samt
meddelar, att han funnit omkring 30 almar (Dahlstedt uppger 15). »I regel
utgå många (ända till 10) stammar från hvarje rot. Största
brösthöjdsdiametern uppgår till 20 cm. och största höjden till 8 m.» dahlstedt
meddelar, att »under förra delen af juli månad 1892 stodo alla större träd
och buskar i rikligaste blomning; och att de åtminstone under gynnsamma
år sätta mogen frukt, bevisas däraf, att såväl plantor, som smärre buskar,
förekomma i riklig mängd». örtenblad fäster med rätta uppmärksamheten
på denna sena blomningstid. Almarnas utseende framgår af fig. 28.
Lokalen synes vara belägen inom de hårda fjällskiffrarnas område
(sparagmitskiffer).
Om den öfriga vegetationen säger nilsson, att »markbetäckningen
är både frodig och artrik — enligt mina anteckningar 65 arter». De
viktigare af dessa ha af nilsson insamlats, och i hans af skogsinstitutet
inlösta efterlämnade samlingar träffades en liten paket med påskriften
Bångnäs.
Ar 1905 besökte jägmästare F. Aminoff nu berörda förekomst,
och har han till vårt förfogande ställt sina därstädes gjorda anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
