Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
TIONDE KAPITLET
kartor, höjdsiffror, instrument och lätta kommunikationer försedt släkte,
hvilka svårigheter våra föregångare, banbrytarne, hade att öfvervinna.
Intressant är ock att se den fruktan för fjällen, som uppenbarligen behärskade
dem, och hvilka modiga och härdade män de ansågo sig vara, då de
bestego Areskutan eller trotsade farorna af dimma, köld m. m., då de banade
sig väg öfver dess fjäll- och rasmarker.
Areskutàn (1,420 m.) utgöres af ett långsträckt (NV—SO) fjällparti,
af hvilket en mycket stor del når upp öfver trädgränsen. På dess sydliga
sida framskjuta tvenne fjällpartier, hvilka äro de enda, som här egentligen
skola sysselsätta oss; dessa benämnas Humlarne, den östra, 826 m.,
benämnes Totthummeln, den västra, 891 m., Mörvikshummeln. De
skiljas af en djup ravindal, i hvars botten Mörviksbäcken söker sig ned till
dalbottnen, som fylles af Aresjön (380 m. ö. h.).
Humlarne störta i delvis branta tvärstup ned i öfre skogsregionen,
och det är om dessa sydsidor Hartman (107, s. 77) skrifver. »Den södra
sidan lockar till sig de sydländta främlingarna, hvilka ej trifvas på de
nordöstra sidorna, dit fjällets infödingar tagit sin tillflygt, och nedsatt sig till
förunderlig mängd.» Han fortsätter längre fram i samma afhandling: »Den
sydländta Florans barn våga sig närmare dess fot och blanda sig på dess
sidor förtroligt med sina inom en inskränktare krets slutna fjällsyskon.
Här ser man den sydländte Almens grenar utbreda skugga öfver
Taggbunken (Aspidium Lonchitis) och Mispeln (Cotoncastcr) trängas med
Sten-veronican (Veronica saxatilis), på den branta fjällvägen; — Scabioserne
(Succisa pratensis och Trichera arvensis) förtroligt blandade den ena med
den gula Saxifraga aizoides, den andra med Fjällastragalen, och Brunkullan
(Nigritclla nigra); —- Convallaria verticillata bredvid Toltran (Mulgedium
alpinum), Hvitsippan och Fjällkampen (Phlcum alpinum); — Plantago
media omgifven af den täcka Fjällbinkan (Erigeron neglectus) — och den
vackra Polygalen (Polygala amarella) omringad af Castanjetågen (Juncus
castaneus), Fjällthalictern och Snögentianen.»
I mera förtjusta ord kan svårligen i minnet återkallas den yppiga,
vackra bild, som möter besökaren nedanför Totthummelns stup vid dess
bergrot, ofvan rasmarken.
Äfven de botanister, som följde efter Hartman gåfvo lifliga uttryck
åt sin förvåning och beundran öfver den vegetationens rikedom, som här
mötte dem. Bäst synes oss G. L. sjögren ha förstått och skildrat dessa
lokaler. Ett par brottstycken af hans beskrifning (233, s. 33) må därför
sluta den mera allmänna redogörelsen för det märkliga berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
