Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sydberg i sydliga norrland, dalarne och värmland 3 ’ 5
platserna. »Äro bergsidorna mera utfyllda med hyperitrös, täckta af fet
växtmylla, träffas där hvarjehanda träd, t. o. m. våra ädlare löfträd, ehuru
alltför glest för att bilda något bestånd eller i större mån bestämma
undervegetationen. Dessa sluttningar vattnas icke sällan af
snövattens-och regnbäckar, som föra med sig större kvantiteter förvittringsprodukter
från högre liggande delar af hyperitbergen. Härigenom alstras de
ståndorter, som karaktärisera våra högre hyperitberg, t. ex. Thorsberget,
Get-kärnsklätten och Ränneberget, och som hysa den vegetation, som så
mycket ådragit sig botanisters och äfven geologers uppmärksamhet.»
Utom hyperitbergen finnas emellertid äfven sydbranter och bergrötter
bildade af den väster om Klarälfsdalen dominerande järngneisen. Ett
sådant berg är den mångomtalade Tossebergsklätten i Sunne s n.
RlNGIUS har visat, att »den vackra och rikliga vegetation, som man
trott sig finna på de värmländska hyperitområdena, icke åtföljer hyperiten
i allmänhet, utan endast de högre och brantare hyperitbergen. Den
karakteriserar likväl icke formationerna på dessa hyperitberg, utan
inskränker sig till en och annan ståndort på deras brantare sluttningar.
Hvad som betingar dessas ståndorter, är ovedersägligen såväl bergarten
och jordmånen som lutningen och fuktigheten.» Vi tro att han i detta
omdöme har alldeles rätt.
Emellertid är det obestridligt, att exempelvis just den nyssnämnda
Tossebergsklätten, belägen på öfre Frykens västra sida i nordligaste
delen af Sunne s:n, är i hög grad steril. Bevis härför är den torftiga
artlista, som låter sig sammanställa af Myrins (177, s. 189) skildring. Han
omtalar, hurusom berget lyser brunt på hösten af ljung, med gröna fläckar
af mjölon och lingon, glest stående små tallar, aspar, björkar och gråa/ar.
Förutom Calamagrostis arundinacea och Gnaphalium-arter uppräknas
Agrostis canina, Jasione montana, »den utmärktaste vegetabilie, som detta
berg äger att uppvisa», Sedum telephium, Silene rupestris, Triodia
decum-bens. Visearia vulgaris.
Jämför man denna lista med de bägge nedan nämnda klättarna,
framstår skillnaden bjärt.1
1 Längre mot söder finnas äfven rika sydberg, så t ex. Råglandaberget och
Val-sundsberget i Nveds s:n samt Torsberget i Ö. Ullerud.
Under arbetets tryckning har Skårman (235 och 235 b) i korthet omtalat floran i
tvenne intressanta sydberg i norra Värmland:
Snipberget i Hvitsands s:ns norra del med följande sydskandinaviska arter: Adoxa
moschatellina, Arenaria trinervia, Arnica montana, Chrysosplenium alternifotium, Circæa
atpijia, Vicia sepium samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
