Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordlæra - Samansetning - Sætningslæra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphavsordet hava endingi s eller e: kongsgard,
baatslengd; ryggjetak; hageblom; soknefolk; vikeblad,
kyrkjefolk; aarstal merkesgard, (riksstyre); dagetal,
handeskifte, landefred, augnelok.
Merkn. Berre i nokre faa samansetningar vert bruka
a, ar i staden for e: eignalut, naudardom, ættarmerke.
Kvendkynsord med -ing kann faa s: finningsløn.
§ 124. Naar namnord vert samansett med
eigenskapsord, vert det oftast nytta grunnformi
aat namnordet: handfast ordstød; like eins naar
namnordet kjem i lag med gjerningsord: rothogga,
landganga (ein baat). Men mannkynsord og
kvendkynsord som endar paa sjølvljod, hev e: makelaus,
helleleggja. Merk lesarbarn, rennarbakke.
§ 125. Naar upphavsordet er eit
eigenskapsord, vert det oftast bruka grunnformi: storbaat,
unghest (men: litlefinyer. jamaldre).
§ 126. Naar upphavsordet er eit
gjerningsord, vert det jamnast tillagt ein e aat ordstomnen:
lærebok, reisefør. Den reine stomnen i: farveg,
dragkula (leik).
Setningslæra.
1. Setningslederne — subjekt — prædikat
— objekt — personsobjekt — utfyllingar.
§ 127. Naar prædikatet er eit paaverkande
gjerningsord (§ 11, merkn. 1) trengst det i
setningi umfram subjekt og prædikat endaa ein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
