- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
1

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder


Menniskan är född till en vandringsman, och
hvarje utvandring, hon gör, bör tjena till en
förökning i hennes kunskapsförråd. Hvardagslifvet
behöfver sina afbrott, på det att ej enformigheten
må inskränka omdömet. Det är ynglingen,
som skall kringflyga verlden; hoppets vingar
bäras så högt af vårluften — vågen häfves så lätt,
inan höstkylan gör den trög. Sedan kommer
bergningstiden och sist stillasittandet. Ålderdomen
är minnets tid.

Hvar och en, som älskar att lära känna
Sverige och dess invånare, ville jag föra till
Dalarne. Der återfinner man ännu våra förfäders
manlighet, om icke i original, åtminstone i en
mästerlig copia, och fosterlandskänslan lifvas i ett
land, der hvarje Svensk måste känna en egande
rätt till Sveriges ära — icke till den ära, åt
hvilken hofskalderna egna sina inspirationer, och
hoftidningarne sin trycksvärta, utan till den, som är
tryckt i en hel nations hjerta. Att Dalfolket nu
icke är i redbarhet, hvad det fordom varit, det
är, thy värr, mera än en blott förmodan; men jag,
för min del, tror ändock, att endast skalet tagit
skada, ty icke vexer frukten, om kärnan ej
lefver. Hvad sjelfva landet beträffar, blir det
alltid af värde för den, som glädes åt en skön
natur, en glädje, troligen oskiljaktig från den öfver
det goda i menskligheten.

Gerna meddelar också menniskan sin glädje,
och det är meddelandet, som gör henne human.
Så är det genom sitt utlopp, som källan håller sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free