Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modersmjölken, och det enda, som aldrig åldras,
som gör känslan slö både för öfverflöd och brist,
hjelper Dalfolket förbi denna stötesten. Man är
rik, då man ej behöfver rikedomen. Ifrån Björbo
letade vi oss fram på vägen åt Näs, utåt
elfven, vid hvars stränder björkar och alar luta
sina kronor öfver det blanka och ljumma badet. Jag
drömde, att dessa voro den döda naturens
coquetter, hvilka här trängdes ikring sin spegel. Så
uppfinningsrik och så sjelfsvåldig är drömmen.
I alla fall är den så kallade döda naturen
ganska lefvande. Ikring Näs kyrka vidgar sig
landet till en grönskande slätt, genomvandrad af
elfven och innesluten af skogrika berg, vid hvilkas
fot byarne fägna ögat. De tre socknarne Säfsen,
Äppelbo och Järna hafva fordom utgjort en
socken med Näs. En dylik styckning af några
ännu återstående, oformligt stora, pastorater, skulle
må hända icke vara så alldeles onyttig, om ej
för de löntagande presterna, och icke heller
motarbetas af andra än dem. På ett ställe i Näs
socken såg jag en hel timmerskog i elfven,
bildande ett tak deröfver. Sådana timmerflottor
afsändas årligen för Fahlu bergslags räkning, för
hvars behof de kanske icke alltid förslå.
Vesterdalarnes skogar prestera dem, och vårfloden förer
dem bort. Denna var en efterskörd af det timmer,
som, vid flodens hastiga fallande, stadnat på
land. Elfven, som ifrån sitt höga ursprung
nedstiger, för att vattna och glädja landet, härjar dock
som en fiende, när den om våren lossnar ur sin
vinterpels. Här hade den nyligen satt hela
trakten under vatten, så att imellan många byar var
all communication till lands afbruten. Så har
hvarje naturkraft två sidor: en för att gagna, en
för att skada — skapelsen och förstörelsen hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
