- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
17

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menniskohjerta. När Guds beläte utplånas, är det
endast på det tomma foderalet, som grafven väntar.

Jag officierade äfven vid barndop, trolofning
och andra presterliga förrättningar, hvilka in
promtu expedierades och merändels renderade presten
några knippor hvitlök af ett smått slag, den
Dalkarlen anser som en särdeles Guds gåfva, och som
han inköper på marknaden i Mora, för att också
hafva en söndagsrätt. En dag, under
gudstjensten, besökte jag kyrkan, der prestens röst från
predikstolen kom i collision med dibarnens skrik
i bänkarne. Den moraliska menniskan bildar sig
ur hjertat, och det är derföre godt, att hjertat
öppnar sig i helgedomen; men kyrksamheten har
öfvergått till mechanism, när man tager med sig
i kyrkan ett månadsgammalt barn, ty ett sådant
är endast på förslaget att bli menniska.
Söndagen är för Dalkarlen en verklig högtidsdag,
såsom den bör vara, och, att den är det på rätta
grunder, vill jag ej neka. Dock förmodar jag, att
dessa grunder hafva ett bihang, som består
deruti, att kyrkan är det enda ställe i socknen, som,
äfven i verldsligt hänseende, kan gifva den
sjunde dagen en upplifvande olikhet med de sex
öfriga af veckan; ty här i provincen är större brist
på krogar, gästgifvaregårdar, tingsplatser och
dylika artiga sans-soucis, än våra goda
Vestmanlandsbönder, nu mer, skulle kunna uthärda.

Anförde af en vägvisare, anträdde vi
vandringen från Wenjan, under ett beständigt
uppåtstigande, tilldess vi öfverst på berget, vid ett
obeboddt fäboställe, stadnade, betagne af utsigtens
vidd och vildhet. Hjertat blir underligt till mods,
när på en gång en hel spökelsehistoria ur
ödemarken vill tränga sig in på detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free