Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalarne och egentligen gårdsnamn, hvilka gå
i succession från den ena egaren till den andra.
Denne så kallade Gröt-Lasse ledde oss utåt
elfven, förbi den stora sågen, som ligger vid
mynningen af den från bergen nedstörtande
Uggleforsen, och som sönderskärer några af speculanter
hemtade timmerflottor från Serna. Sedan han
fört oss, förbi alla afvägar, in på Sernavägen,
skildes vi på samma gång från honom och elfven,
af hvilken vi länge haft sällskap i ensamheten.
Nu hade vi således inträngt i den, hitom Serna
kyrka, sex mil långa vildmarken, och, såsom
krigaren gör sin bön före slaget, så anropade ock
vi skogsfrun om hennes hulda ledning.
Hädanefter hade vi endast en död vägvisare framåt den
ofta osynliga gångstigen, som, ehuru den enligt
lag skall hållas öppen, dock ofta är afbruten af
vindfällen och långa mossar, öfver hvilka de
förruttnade spängerna ej medgifva en torrskodd färd.
Blukningen i trädens bark och stundom några
creaturs spår voro vår enda ledtråd. Skogen
består på hedarne af furu, ikring kärren af gran,
och man genomvandrar nästan på vinst och
förlust dessa hedar, der den enda befintliga
liknelse till väg ofta försvinner. De bestå af stundom
kala, merändels glest bevexta, steniga höjder, som
i Serna uttrycksfullt nog kallas eggar, öfver
hvilka skogseldarne sträcka sin förödelse. Sådana ger
man här icke akt på, och, mången gång antända
af vandringsmän, som ej släcka brasorna efter sig,
få de brinna, tilldess Jupiter Pluvius behagar
släcka dem. Endast i det fallet, att de nalkades
någondera af skogens antipoder, Sernabyn eller
Åsbyn, skulle man må hända söka mota dem. De till
och med lätta Sernakarlens besvär, i det de
förskaffa honom betesmarker. Så förstöres en okänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
