- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
38

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ka eget som jordlappen, hvarpå det bor, är dea
outredda blandningen af vildhet och
beskedlighet, som här råder, och h vilka naturegenskaper
sällan ge alldeles vika för hvarandra. Drägten
har tycke af en danscostume, emedan den är lätt
och faller efter kroppen. Ivarlarnes börjar med
en färgad filtmössa och slutar med ett par tunna
skor, vanligtvis af Norsk tillverkning, ty här
finnas inga andra handtverkare, ej heller andra
rudi-materier i sådan tillverkningsväg än de, som
komma från grannriket. Qvinnornas täflan med h
varandra går framför allt annat ut på granna,
mångla rga de förkläden. Qvinnonamnen i Serna äro
morändels af det Götiska slaget, såsom Gertrud,
Ingeborg, Gunilla, o. s. v. Dans är båda könens
favoritsak, och en söndagsafton, under mitt
vistande i Serna, kom, på en enda kallelse af violen,
all hemmavarande hyns ungdom skyndsamt till:
prestens loge, der balen fortsattes långt in på
natten, och der man särdeles tracterade sig med
den Norska Hallingedansen, hvilken för ett ovant
öga ser ut, såsom berodde den mer af hvarje
dansande pars infall, än af en bestämd plan.

Jag vet icke rätt, om det var med en
sorglig eller glad känsla, jag väntade den stunden,
som skulle föra mig bort från Serna prestgård,
och då jag för sista gången skulle se dess
fromma, hjertliga invånare, Båten, som skulle föra
mig, blef snart fullastad, emedan många följde
mig till vägs, och, under färden söderut genom
Sernasjön, uppsamlade jag de medföljandes sista
berättelser om märkvärdigheterna i deras land.
Efter dem kan jag således berätta om tagelormar,
som finnas i sjöarne härstädes, och om de
besynnerliga fjeilmössen, hvaraf icke länge sedan en
stor armee, på sitt snörräta tåg, gifvit sig ut i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free