- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
83

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man förer gatsmutsen med sig ända in i naturens
tempel, och, om känslan af naturens skönhet
någon enda gång tittar in i ett hopkrumpet hjerta,
så liknar den, i min föreställning, presten i en
victualiebod. Man må förlåta mig, att jag gör
en resebeskrifning älven öfver mina tankar! Att
dessa omvexla med föremålen, är i sin ordning,
och, i följd af denna ordning eller oordning,
återkommer jag här, genom en tillhakas vängning, till
den nyss omtalade dalen. Den är icke olik en
grön grufstöt, ofvantill kantad med träd och
huskar. Det lilla vattnet, som öfverst har flera små
fall, särdeles väl Begagnade till bruksanläggningar,
genomskär sedan dalens botten helt fredligt och.
klart, såsom ett post nubila phoebus, och letar sig
fram mellan liolmarne, som äro sammanbundna
till en park, vid hvilken — i fall det fanns en
justitieombudsman i smakens rike — denne troligen
ej skulie hafva något att invända, ty jag tviflar på,
att sjelfva p^irgilii ekloger kunna måla en mer pä
känslan verkande belägenhet. När man ser
något rätt skönt ur naturen, emottager man ett
intryck, som hemligen fortfar att vara verksamt
under hela lifvet. Vid den glada midsommartiden
lärer en viss plats i denna dal vara en lekplats
för nejdens ungdom. Jag skulle vilja se en sådan
olympisk lek, sedan jag biifvit gammal, för att
ännu en gång känna mig ung. Lifvet har, under
en viss, men ganska vidsträckt synpunkt, blott två
afdelningar: en tilltagande och en aftagande —•
hoppet är den förras sällhet, och, om icke minnet
är den sednares, så är det menniskans eget fel,
åtminstone moraliskt betraktadt. Vidare kunna
dessa två skatter icke jemnföras med hvarandra.

Längs utåt den gnällande Sätherskonsten,
under hvilket namn den till och med biifvit ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free