Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på alla qvistar, och blott midnattens korta hvila
afbröt dessa lyckliga lustvandrare i den stora, öppna
trädgården. Landet är fattigt; men tiggeriet syntes
mig icke vara efter det skojaraktiga Stockholms
formulairet. I små båtar, lika trasiga som de
sjelfva, passa almosehjonen på de utpasserande
skeppen, och således måste dessa redan här få en
försmak af tullen i Helsingör. Det var i synnerhet
ett af dessa hjon, som så liknade en babian,
der det satt hopkrumpet i sin båt, att jag sedan
hela dagen måste tänka på babianer, dessa
mellanting mellan djuren och menniskorna, till
hvilka de förra uppstigit och de sednare stigit ned.
Gud vare med er! pep han, lät årorna falla och
samlade de öfver bord utkastade knallarne. Hans
önskan gick mig icke förbi. Man är underlig
till mods, när man lemnar sitt fädernesland,
för att sväfva ut på det vida, fredlösa
hafvet. Af hvarje buske tager man afsked, och
hvarje aftynande röst bakom oss talar om skilsmessa.
Sjelfva det raska sjömanslifvet döljer ett
vemodigt allvar, ty för hvilka menniskor må väl
framtiden visa sig i en så högtidlig gestalt, som
för dem, hvilkas lif är ett beständigt äfventyr
med döden! På landet litar hvar och en på sin
egen lilla försigtighet; på hafvet har man endast
en tillflykt — men denna tillflykt är Gud. En
sjömanshustru följde oss till vägs, och den beckiga
kyss, hon fick till afsked, och den elegi,
sjömannen sedan anförtrodde åt den stilla natten,
skakade mina minnen, såsom stormen skakar det
unga trädet, för att kasta dess frön i jorden.
Jordens ungdomslif, våren, log ifrån
stränderna och bjöd seglaren i land ibland sina
blommor och sina ekar, dessa de unga uppvexande
slägtenas höga väktare. Närmare Sandhamn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
