- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
128

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lerana den långt ifrån sig. —• Ungdom och
ålderdom, lif ocli död, jättebyggnader och
mullvads-bon om hvartannat — sådant är Rom. Så har
jag lärt känna det. Man behöfver blott en korrt
tid ha varit der, och man har en stor måttstock
för detta lifvet.

Dagen före min afresa gick jag ännu en gång
bfver den gulaktiga Tibern, vid Castel St.
Angelo, nedåt Peterskyrkan, denna mästare bland
lär-jungarne, och sist till min älskling, Johannes
La-teran-kyrkan, hvars stil, så mycket jag förstår, är
lika så långt skild från det öfverlastade, som
från det platta — en verklig jemnvigtspunkt!
Det var ett vemodigt afskedsbesök, jag gjorde.
Klockan slog sex på Trinita di Monte, och
morgonens underliga blandning af skymning och
gyllene ljus sväfvade ikring tempeldömerna, då vår
vagn rullade ned genom det tomma Corso,
skådeplatsen för Romerska nationalglädjéns furioso
under Carnavalstiden, förbi de hemlighetsfulla
E-gyptiska obeliskerna, som sett både ett annat ljus
och ett annat mörker, än här, hvarest de äro
fremlingar ur ett fjerran land och en fjerran tid
— ut genom Porta del Popolo, och der suckade
jag ett långt farväl åt den uråldriga staden och
det lif, jag der njutit. Hvilka sällsamheter också
måtte möta mig i framtiden — det sällsammaste
hade jag nu lemnat bakom mig — sådant var
innehållet af känslans och tankans förening i
denna stund.

Af resan mellan Rom och Siena har jag ej
många och ej iifliga minnen, så förnöjande den
ock var med vår långsamma Veturino. Rom
hade medtagit för mycket af min uppmärksamhet.
Dånga sträckor tillryggalade jag till fots jemnte
vagnen, med hvars narraktigt sammansatta un i-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free