- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
131

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/

det var honom möjligt, sparade Italien till ett
fredsarbete.

Jag har valt detta ställe för införandet af en
episod öfVer det, som man i mitt fädernesland
kallar belefvenhet, lefnadsvett, o. s. v. —
Stundom kommer tanken på samma gång som
föremålet; stundom kommer den sednare, väckt af ett
motsatt föremål. Det var umgängessättet i
Tosca-na, det för mig nya landet, som kom mig att
tänka på menniskornas bildning i mitt gamla
bekanta Sverige. I dess småstäder t. ex. hvilken
ömklig roll spelar icke själsbildningen, och dess mer
ömklig, ju mer äfven kroppsbildningen är det,
och båda dessa ömkligheter, likasom tvänne släta
acteurer, instoppas i en nymodig klädning; ty ytan,
eller, som man för mindre skam skull kallar det,
utseendet — se der det enda föremålet för
oräkneliga menniskors uppmärksamhet, således också för
deras omsorg. Klädningen är för dem menniskan;
och jag finner fruntimmerna, som angifva denna
ton, mer att ursäkta än karlarne, som antaga den.
Huru alldeles bortvänd från sitt ändamål är icke
den menniska, som så fattar lifvet; huru förspiller
lion icke de krafter, som skänktes henne af Gud,
för att gudomligt användas; huru skall icke döden
för en sådan synas mer som lifvets fasa och
undergång, än såsom dess glädje och seger! Och
detta är måttstocken för hennes värde. Det mest
förödmjukande och mest verksamma — ty sådan
är hon — torde ändock vara, om jag kan bevisa,
att hon, genom skapande af en dygd och en
bildning, dem hon ej eger, och hvilket skapande i
sanning är en genomskådlig, usel masquerade,
ställer sig oändligt långt bakom just de menniskor,
hon på detta sätt vill öfverträffa —
landsbygdens och naturens okonstlade barn. Att denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free