- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
151

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rousseau planterade vinträdet, som jag tror är
i-hogkommet i hans Confessioner, lefver ännu, och
minnet af planteraren skall lefva, så länge känslan
för natur och sanning lefver i ett enda
mennisko-lijerta. Rörd tillslöt jag dörren till denna
mannens första jordiska honing. Nu vistas han sjelf
i försoningens land, och han har skäl att vara
försonad.

Jag måste börja ett nytt stycke, för att
skilja tvänne heterogena ämnen — jag menar
Rous-seaus och Voltaires boningar, hvilka likvisst, afen
särdeles slump, befinna sig i hvarandras åsyn,
såsom tvänne ännu icke nedgångna, fiendtliga
con-stellationer. I Rousseau älskar jag en sanningens
vän, äfven då han i denna sin vänskap är
olycklig. Voltaire åter, i hela sitt literära envälde,
förekommer mig såsom en ganska liten menniska.

För att gifva ett begrepp om Geneves
belägenhet, måste jag säga, att den är poetisk. Just
ifrån Voltaires Fernay, hvarom jag ingenting yttrar
mig, af fruktan att antingen stadna på denna
eller andra sidan om det rätta, har man en
taf-la, hvars composition och colorit ej eftergifva
livarandra. Geneversjön låg längst ned, klar som
den spegel, hvaruti Narcissus beskådade sig;
O-ctobersolen gaf den mildt melancholiska
höstfärgen åt ängarne, der poplarne, i sin gulrandiga
drägt, buro märken både af värmens och köldens
årstid; vinrankorna höjde sig lättade ur stoftet,
sedan skördaren framgått; och detta förtjusande
per-spectiv slutades med det jättehöga Mont Blanc,
der molnen hvila sig efter sina långa färder, der
floderna suga sin moders barm, och hvars
treuddiga spets, dold under snöhjeimen, här synes
vara jordens närmaste punkt till himmelen. Våren,
som är sommarens smekmånad, pryder sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free