Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
W-’-
18
HILDUR.
Blif inte ond på mig nu igen Kristian, men
nog låter det i mina öron, som om du talte bra
egenkärt. De äro ju så många och gamla män,
och du är ju inte gammal alls. Du borde väl
i stället vara glad att de gifvit dig erkännande!
ROLF
(söker att icke höra pä henne).
Och jag förstår så utomordentligt väl orsa-
ken. De ha resonnerat som så: Ge vi detta
högst betydliga pris åt en man, som skapat ett
verk af originalitet och personlighet, ett verk
med ett ord, hvarom det kan hysas delade
åsikter, då ställa vi oss själfva i breschen. Och
det hafva vi ingen skyldighet till. Nej!
Förbannelse öfver alla pris!
De äro som skamliga retmedel! Det är som
att skapa med hjälp af sprit!
HILDUR.
Så du säger! Men det kan du väl aldrig
mena, du behöfver ju så väl pengar! Och så
vill du göra dig både till arbetaren som utför ar-
betet och arbetsgifvaren som bedömer det. Inte
är det rätt! Jag tycker, att det är förmätet! Det
tycker jag! Och så mycket mer som det gäller
en
byggnad, hvilken skall vara stadens egen-
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
