Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1
go
har du också fått den uppfattningen, att jag
hatar folket?
EMIL (söker behärska sig).
Jag tror, att herrn håller af alla människor!. .
Herrn har ju alltid varit så god emot alla! . . .
alla fattiga!
ROLF.
Du förstår mig inte!
(Vänder sig bort med ett trött uttryck i sitt ansikte
och blickar en
lång stund under tystnad ut öfuer staden.
Emil iakttar honom dngestfullt och utan att våga göra
en rörelse.
Slutligen börjar Rolf att tala, först lågt och sorgset,
sd allt högre och lidelsefullare . .
.)
Ar jag inte född här! Har jag inte vuxit
upp här, har jag inte som barn sprungit och
lekt i dessa parker! Jag har lärt att älska
gatorna, kanalerna, torgen.. . allt! Om helg-
dagarne, då det ringde i kyrkorna eller musiken
spelade på torgen och människorna drogo glada
och vänliga mellan husen och längs hafsstranden,
då var det högtid i mitt sinne, då växte hos
mig kärleken till alla människor, de voro icke
goda eller onda för mig, de voro bara lyckliga
eller olyckliga! Den föreställningen gaf mig
makt att förlåta alla, den gaf mig också makt
att älska allal Och så länge jag kände så, var
det glädje i mitt arbete! Att försköna min stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
