Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
SONEN
(sedan han och modern suttit en stund tysta).
Men jag säger än en
gång, mamma, att jag
tycker, att det är alldeles på tok för tidigt vi
kommit, när det är numrerade platser!
MODERN
(darrar på hufvudet, svarar icke).
(Den silfverhårige och den gamle sjöfararen in.
Den förre är i helt svart och bär i sina svart-
behandskade händer en käpp med elfenbenskrycka och en
cylinder,
med hvilken han förnämt markerar sitt tal.
Den senare är ett gammalt gråskägg, hjulbent och
tvär i sina rörelser, hjässan täckt af en vidbrättad slok-
hatt. Han haltar obetydligt.)
DEN SILFVERHÅRIGE.
Det bör icke vara tu tal om annat, än att
det är ett mästerverk. Det voro vi ju för öfrigt
alla ense om.
SJÖFARAREN.
Ja, hm, visst det ja!
DEN SILFVERHÅRIGE.
Det bör rent af betraktas som en hederssak
för oss i vår ställning såsom exempel för folket
att stå fast vid vår en
gång yttrade mening. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
