Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
134
Värden, röd och svettig, inkommer baklän-
ges i festsalen under fruktlösa försök att
hejda
den påträngande hopen.
Ett ögonblick stanna människorna.
De se
uppåt det praktfulla taket och längs
de magnifika spegelväggarne, så se de på hvar-
andra. Somliga af dem ha knutit en röd näs-
duk om hufvud och armar för att gifva sig sken
af en
farlighet som de äro långt ifrån att äga.
De se helt tafatta ut och känna sig illa till mods
i den främmande omgifningen.
Slutligen träder en af de dristigare fram ett
steg mot doktorn och säger méd en stor åtbörd
och denna komiskt högtidliga ton, som utmär-
ker folkets talmän: f
Hvar är den skurk, som icke unnar folket
dess palats?
En annan af mängden, något bättre klädd,
tillägger:
—
Vi söka den man, som förnekar folkets
domsrätt och människovärde!
’
Doktorn, som lyckas bibehålla sitt allvar,
visar med handen mot det privata rummet.
—
I finnen honom där!
Anyo höres en
lursignal och kort därpå
ett kanonskott från kastellet, tecken till att en
ångare lämnat hamnens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
