Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigranterna och samhällsfienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tQö
så mycket att det håller
fritt framför ansiktet,
till håret, som vill ringla upp af blåsten.
Det som mest frapperar hos henne är ögo-
nen. De äro stora mörka och mycket hvälfda.
Näsan är romersk, läpparne röda, ehuru något
tunna, hyn frisk och jämn, tänderna hvita och
välskötta. Ansiktets oval, liksom hela figuren,
hals, skuldror, armar, byst och hållning ge
starkt intryck af spänstighet och lefnadslust.
De promenera tysta framåt vägen, ibland
nära, ibland ett stycke ifrån hvarandra. Det är
en klar, vacker höstafton. Då och då titta de inåt
skogen, där ekarna stå bruna som brons emellan
de höga barrträden eller åt andra sidan utåt
fältet med dess röda byar och livita landtgårdar.
Så närmar sig hustrun till mannen och säger,
i det att hon smeksamt skjuter handen in un-
der hans arm:
—
GerhardI Tänk fem år!
Han nickar tyst.
Men hon skrattar till, högt uppsluppet, nästan
utmanande; så släpper hon hans arm och går
tillbaka till sin sida af vägen.
De gå åter tysta en stund.
Så ser han upp och säger:
—
Att folk kunde vara så dumma det är
förvånande! Tänk så det skreks!
-
Ja, och tänk så vi skrattade tillbaka!
-
Jag tror, att det förargade dem mest, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
