Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigranterna och samhällsfienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
—
Du pratar, ha vi inte längtat hem kan-
ske, ha vi inte?
Han har tagit i en smula, men hon tycks
icke märka det, hon ser
alltjämt rakt framför
sig. Så går han upp tätt bakom henne så att
hans skuldra snuddar vid hennes, och betraktar
henne från sidan till hälften leende, och till hälf-
ten allvarlig. Så säger han ånyo, men hans
stämma är nu
låg och icke alldeles lugn.
—
Ha vi inte längtat kanske?
Hon för snabbt handen bakåt och fattar om
hans handled.
De stanna.
—
Vet du . . . ibland I Vet du jag har tyckt
att vi varit så lyckliga! . . . alldeles för lyckliga,
alldeles . . . för lyckliga, så att vi bort resa ifrån
hvarandra bara för det. . . bara för att det ju
inte kan vara /. ..
Hon andas häftigt och talar liksom när en
människa rör vid ett ämne, som hon är förtrolig
med i sina tankar men, ovan att tala därom,
redan nästan ångrar att hon sagt något.
En sekund stå de tysta, lyssnande till bruset
i skogen och seende ut öfver det solbelysta
fältet, där skaror af fåglar flyga upp.
Så böjer han sig fram emot hennes öra och
II säger:
—
Och det tror du hade gått! . . . Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
