Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigranterna och samhällsfienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —
i
217
Skall man föra en för-
emot landet därborta!
tviflad strid?
—
Den behöfver icke bli förtviflad! Jag har
tänkt som så: Den naturliga utvecklingen är den
långsamma. »Non saltu sed passibus». Vördnaden
för naturen bjuder oss alltså att spjärna emot,
helst som detta är en välgärning både gent
emot det stora folket, som eljes ginge miste
om frukterna af den följdriktiga expansionen
och mot det lilla folket som genom det lång-
samma trycket blir i tillfälle att utveckla en
blomstring och erfara en lifskänsla, som väl är
själfva lyckan! Det är alltså en plikt att göra
motstånd.
Jb
v
,
1
w
Doktorn lutar sig baköfver och ser upp mot
himlens blå, där just några luftiga skyar flyga,
likt änglar med guldskiftande vingar.
Makarne betrakta honom.
—
Det klär dig att bli ifrig, tänker frun.
Mannen säger:
—
Du erinrar mig om en gång, då jag tala-
de med en
spanior om
kriget. Han sade un-
gefär så här: »Efter en
lång fredstid för ett
folk blir kriget till ett sakrament, därvid under
låga och barbariska former meddelas det den
helige ande och kraft!»
—
Det är helt enkelt förträffligt sagdt. Tänk
er blott hela folket samladt till ett parti, rikt sam-
mansatt. . . rikast kanske därför att det komme
i
l
n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
