Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid sjöng brodern friskt på af sin rika
repertoar: Schubert och Kierulf voro hans favo-
riter; och så föredrog han: Du bist die Ruh,
Min Elskte, jeg er bunden, Ich grolle nicht, Die
alten: bösen Lieder, Alt legger för din Food jeg
ned, Aus meinen grossen Schmerzen, mach” ich
die: kleinen Lieder — allt med samma öfvet-
lägsna lugn och detta lätta, halft lekande ackom-
panjemang. Det enda, som vållade honom litet
bryderi, var det fatala stället: Ich legt’ auch meine
Liebe und meinen Schmerz hinein; men han
gjorde ändå någonting af det.
Då hörde Ole, som noga kände gränserna
för broderns färdighet på pianot, att han lemnade
de kända vägarne och började tumla om mellan
tangenterna, och trodde sig till sin fasa upptäcka,
att Hans sökte efter den olycksaliga visan: »Ljus-
grönt är hoppets färg.» Men till all lycka fann
han den icke, hvarför han inskränkte sig till att
gnola sången halfhögt, i det han vårdslöst slog
an de tre berömda mollackorden.
»Nu äro vi afkylda!» utropade den ljusgröna
hastigt.
Det blef ett allmänt skratt åt hennes ifver
att komma i väg, och hon var alldeles röd, då
hon sade god natt.
Kusin Ole, som stod i närheten af värdinnan,
tog också afsked, kusin Hans deremot qvarhölls
af häradshöfdingen, som önskade veta för hvilka
lärare han studerat musik, och det tog tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
