Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det ej blef någonting af och han ändå var
ett helt års student, sade han till sig sjelf: Kär-
leken är ett lotteri, vill man vinna, måste man
väl spela. Man bjude lyckan handen, som det
står i annonserna.
Han såg sig alltså flitigt om och gaf noga
akt på sitt hjerta.
Liksom en fiskare, som sitter med refven
om pekfingret, passande på minsta ryckning och
undrande om det ej snart skall nappa, så höll
kusin Hans tillbaka sin andedrägt hvarje gång
han såg en ung dam: månne han inte snart skulle
känna denna egendomliga ryckning, hvilken, som
bekant, hör till den sanna kärleken; denna ryck-
ning, som i ett ögonblick kommer allt blodet att
strömma till hjertat för att lika plötsligt fara upp
i hufvudet och färga ansigtet rödt ända till hår-
fästet.
Men det ville på inga vilkor nappa; hans
hår förblef lika rödt ända till rötterna, ty kusin
Hans’ hår kunde ej kallas brunt; men ansigtet
höll sig lika blekt och lika långt.
Den stackars fiskaren var trött, då han en
dag dref af ned till fästningen. Han satte sig
på en bänk och betraktade med föraktlig min
några soldater, som höllo på med den härdande
öfningen att stå på ett ben midt i solen och
vrida öfverkroppen för att bli stekta på bägge
sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
