Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaget vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behof att få ge utbrott åt sin smärta inför en
vän, som kunde förstå honom.
Men att finna en vän i den passande
stämningen vid denna tid på dagen var icke lätt.
Onkel Fredrik var hans förtrogne i många
afseenden; han ville söka upp honom.
Som han visste, att onkel var hos tant Maren,
begaf han sig uppåt slottet till för att möta
honom, då han kom från »Homansbyen». Han
valde en af de smala alléerna till höger, der han
visste att onkel brukade gå, och ett stycke uppe
i backen satte han sig på en bänk för att vänta.
Det måtte vara ovanligt roligt hos tant
Maren, eftersom onkel Fredrik kunde hålla ut
der uppe till öfver tio. Ändtligen såg han en
liten hvit mage skymta högt uppe i alléen; det
var onkels hvita väst, som närmade sig.
Han reste sig från bänken och sade
allvarsamt: »God afton!»
Onkel tyckte aldrig om att träffa ensamma
manspersoner i de mörka alléerna; det var
derför en stor lättnad för honom, då han kände
igen brorssonen.
»Ah, var det bara du, lille Hans!» sade han
vänligt. »Hvad sitter du och lurar på?»
»Jag väntade på dig!» svarade Hans med
dof röst.
»Jaså! Hvad är det då fatt med dig? Är
du sjuk?»
»Fråga inte!» svarade kusin Hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
