- Project Runeberg -  Bidrag till Helsingfors Stads Historia / III. /
173

(1905-1908) [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

paren likväl å orten utöfver den bestämda terminen,
„låtandes blåsa vinden öfuer huffuudh“, hvilket ett annat
skepp, som samtidigt ankommit från Lflbeck, icke gjorde,
utan tog tiden i akt och „medh behollen resa“ var anländ
tillbaka. Däremot hade skepparen Claes Knops skepp
strax efter utseglandet strandat och bortkommit, hvarför,
och då det icke syntes „olijckt vara, denna olijcka vara
skeedt igenåm skepparens drögzmål skuldh i dett han her
så lenge effter dett andra skepps affseglande förtögat haffer”,
bad och begärde Jacob Köningh att skepparen måtte
„exa-mineradh och affhördh bliffua”, hvad han hade att i saken
anföra.

Skepparen referade som följer: „Uthi förgången höst,
enär min skepz herre Johan Fijchtlink mig ifrån Lflbeck
medh skepp och godz hijt öfuersende och förskriffuit
till Jacob Köningh och Frans Stockman, var iag medh
behållen resa hijt till denna orten vel öfuerkommen. Enär
iagh således ankommen var, präsenterade iagh migh hoos
bem:t goda män, öffuerlefuerandes breffuen medh
öffuer-förde godz. Enär een vecka således eller halffander förbij
gick, såg iagh mächta långsampt tillgå medh inlastningen;
begijnte altså så vel Köningen som Stockman påminnelse
giöra, att de migh ingalunda ophålla skulle. Effter vintern
tillstundade och tijden begijnte lijda, lett Jacob Köning sig
sådant angelegit vara, begijnnandes medh inskepningen
fortfahra, tillijcka medh thullens affleggiande, så att iag till
det ringaste honåm i någån motto icke veet att beskylla.
Men huadh Frans Stockmans förrettande i detta fallet
vedh-kom, lett han sig mächta ringa bekymbra, så att iag på
sidståne icke viste, huadh iag företaga skulle; begijnte altså
bode medh onda och goda honom tilltala, förmälandes
åtskillige resor, där någån olijcka migh vederfahres och
hende, skedde det igenom hans försummelse och förvål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:15:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nphforshi/3/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free