Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgick importen till c. 24,000 mark (salt 7,964, hampa
och lin 7,000) och då äro i denna summa ej inberäknade
tullfria varor för 7,500 mark. Exporten var ännu större;
den representerade 28,000 mark förutom transitovaror till
Narva, värda 39,600 mark.
Allt detta upplyser oss tullräkenskaperna om. —
Tulltaxan i våra dagar fastställer vissa fixerade afgifter
för bestämda kvantiteter (vikter) tullpliktiga varor. Förr
var det annorlunda. Under Gustaf I:s tid erlades endast
för importeradt salt och humle tull för en viss kvantitet,
medan det för alla andra varor fanns föreskrifvet huru
stor del af varans värde borde erläggas. Johan III lät
tillämpa detta senare förfaringssätt äfven på salt och humle.
Det ser ut som om en varas försäljningspris lagts till grund
för värdesättningen, om man får hålla sig till följande
anteckning i Helsingfors införsellängd för 1585; däri heter
det: „Af utländske är uppburet efter som hvar och en sitt
sålt hafver“ ’)• Det blef emellertid vanligt att tullafgiften
uppbars, innan varan försåldes, och ett skäligt pris
(markegång) lades till grund för uppskattningen. Lagen bestämde
straff för den som utsålde varan till högre pris än det vid
tullbehandlingen fixerade. Varans ägare värderade själf
sin egendom, medan vägaren (såsom sådan nämndes 1555
i Helsingfors Jakob Greker) och tullnären förde tullregistret
och aflevererade till kronan uppbörden. Afgiften
beräknades till 5 proc. eller något därutöfver och erlades på
1500-talet oftast in natura. Sålunda hände det sig i midten af
1580-talet, att då tvenne främmande köpmän till Helsingfors
infört 468 tunnor salt, fingo de i tullumgäld afstå icke
mindre än 33 tunnor2). År 1614, Helsingfors och Borgå
’) T. S. Dillner, Studier rörande Finlands handel 1570—1622, s. 4.
Uttryckets riktighet ifrågasattes af samma författare.
*) Dillner, s. 48 och 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
