Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon fått veta, att nästan en timme skulle
förgå, innan några fiskar kunde blifva synliga
i noten, sprang hon en stund hvisslande
öfver strandstenarna och försvann sedan bakom
träden.
— Flickungen är litet bortskämd, yttrade
Viklund; hon har — som det synes — aldrig
bott i skären och känner ej våra vanor.
Efter en vecka far hon väl åter sina färde, och
jag säger sakta: lycksam resa, för se hemma
hos oss flyger och far hon kring som elden.
Allting rör hon vid och om allting vill hon
ha reda på, hvad det är och hvartill det nytjas.
Blombärg, som just fattat tag i vindspelet
med den upprullade notlinan, stannade ett
ögonblick och klef sedan ur båten med sin börda.
Därpå knöt Viklund stadigt fast „kränkon" vid
en trästam och tog plats på dess lilla bänk.
Ida Sofia stannade vid hans sida, men de båda
andra reste åter ut med notbåten.
På hundra famnars afstånd från stranden
kastade Blombärg ut noten och återvände
sedan i land med den andra linan, som löpte
kring „vindarn" i båten. Denna fastgjordes
med fånglinan vid en tjock tallrot, och sedan
började Blombärg och Fredrik i samma takt
som det andra paret varpa in noten.
Fredrik och Viklund hade dessförinnan
kastat af rocken, men Blombärg höll sin på,
ehuru svetten steg honom i pannan.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
