Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förargligt kvickt sätt att göra sig bekant med
folk. Föga skulle hon väl komma och taga
afsked af dem. Antagligen ämnade hon vandra
till fots till Viklunds stuga, som låg på samma
holme fastän ett stycke längre österut.
Blombärgs beräkning slog dock ej in, ty
i samma stund hans båt lade ut från land, stod
flickan på en sten i vattnet och räkte handen
till afsked med orden:
— Farväl, Blombärg, tack för godt
sällskap, vi träffas väl, innan jag far bort!
— Ja, om jungfru Klara gör sig besväret
att titta in till Byssholmen, svarade han gladt.
— Det lofvar jag inte, ty jag har så många
andra ställen att besöka och för resten var jag
ju hos er i går, men då låtsade Ni inte se
mig. Men kom i söndag till kapellet, där
hålles ju gudstjänst. Adjö! Nej vänta, ropade hon
och kastade en brandgul blomma, som hon höll
i handen, i båten. Se här en kejsarkrona åt
kungen, adjö!
Hon skrattade och sprang sin kos.
Blombärg, som sakta tackat för den
oväntade gåfvan lade den granna blomman
förstulet på toften vid sin sida. Han vågade dock
ej se på den och än mindre fästa den vid
mössan, ty smått generad märkte han, huru Ida
Sofia knykte Fredrik i sidan, och då grinade
båda så försmädligt, ja riktigt illmarigt.
Och gubben Viklund skämdes.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
