Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar förskriftens, det beror allt huru man är
lärd. — Men nu kunna vi en stund spara på
munlädret och sakta med munvädret och röka
en pipa. Vi närma oss småningom Lill’ Bastö,
och där ha vi halfva vägen bakom oss.
Sagdt och gjort. De båda roddarena drogo
in årarna, och Blombärg räkte sin tobakspung
åt Lindstedt, som därur fylde sin pipa. Själf
följde han exemplet.
Medan de rökte och medan de efter en
stunds uppehåll ånyo fortsatte rodden, var det
god tid till funderingar.
Blombärg måste i sitt sinne beundra sin
ordrika granne, som lärt och sett så mycket.
Men huru hade det så kunnat gå utföre med
honom? Helt säkert måste där hafva funnits
fel på någonting, eftersom Lindstedt var
blef-ven en fattig fiskargubbe, som irrade hemlös
omkring.
Om sommaren bodde han i sin halfruttna,
skarfvade båt, och om vintern vandrade han
från den ena badstugan till den andra. När
han bott i en ett par veckor, lappat några par
kängor eller stöflar åt gårdsfolket, gaf lian sig
i väg för att söka en annan, som var ledig.
Ibland kunde gubben språka flere timmar
å rad, och fick han sig en sup, så var han
stundom rätt rolig att höra; det var ej godt
att då om hans underliga historier säga, att
det var lögner, ty då blef han så kvick och
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
