Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blombärg — inte Gusta — som vai’it inrest,
hämtat den ut. Är det icke bra så? Men nu
måste vi skynda oss upp till kyrkan, annars
hinner ingen få se mitt vackra parasoll.
Hon reste sig, men för att komma ur
båten, stödde hon sig på Gustas axel och klef
ovigt ut. Så tog hon honom i handen, såg
honom rätt i ögat och tackade honom ännu en
gång. Sen skyndade hon hastigt uppför tåget,
och Gusta såg henne kort därpå med uppspändt
parasoll stiga fram till kyrktrappan.
Han gjorde sig ingen brådska, ty åter
hade han så mycket att fundera på, och sinnet
var så gladt. Då han efter en kvart timme steg
in i kyrkan och stannade vid första lediga
bänkplats, läste pastorn episteln på sjätte söndagen
efter påsk. Men hvarken denna eller
utläggningen af evangeliet från predikstolen fäste sig
i hans minne.
Erik Rönn som jämte flere af
begrafnings-följet satt nära koret, lyssnade noga på, och
detsamma gjorde på kvinnosidan äfven
Blom-bärgs mor. Det var blott några sekunder hon
kom att fästa blicken på Klara, som tagit plats
närmast gången och oroligt svängde sig från
och till. I förargelsen häröfver hade gumman
satt handen för högra ögat, men lät det vänstra
desto uppmärksammare hvila på predikanten.
Klara som tykte, att denne hvarken var
att ses eller höra på, lät sina blickar ila längs
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
