Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkten Nordmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han med förtjusning. Med understöd af ett vetenskapligt samfund i Moskva
sattes han i tillfälle att 1859 göra en naturvetenskaplig forskningsfärd till
Sibirien. Där upplefde han många äfventyr. Nedanstående bild påminner
om ett. Under en färd på en flod kantrade den lilla båt, hvari han satt.
Den tama örn, som vid en ked var fäst vid båtens för, omkom och Arturs
dyrbara samlingar af växter och djur försvunno i djupet.
Själf räddade han sig simmande till stranden.
Återkommen från denna färd, utrustade han sig
snart för en ny, och d. 26 oktober 1861 bröt han
upp från Helsingfors, åtföljd af sina landsmän, den
29-årige Otto Lindholm, en Forsell och en Törnqvist.
De tre sistnämnda ärnade bege sig till Amurlandet,
för att där söka sin utkomst och lycka.
Det lilla ressällskapet hade lyckligt anländt till
staden Nertschinsk och dröjt där en kortare tid, då
en fasansfull händelse plötsligen af bröt Artur N:s
unga förhoppningsfulla bana. Om denna meddelar
jag efter Lindholms memoarer följande relation.
«En vecka före ryska påsken 1862 hade vi nått
Där gjorde vi några bekantskaper; en dag var Artur
och jag inbjudna på middag till herr Kaparaki, föreståndare för kronobrännerierna
på orten och en i östra Sibirien väl ansedd och rik man. Jag lade
märke till att min kamrat lifligt intresserade
sig för Kaparakis adoptivdotter,
en bildskön flicka under 20
år, ja så förälskad hade han i ett
nu blifvit, att han senare anförtrodde
mig sin afsikt att gifta sig med flickan
och kvarstanna på orten. Jag
invände då, att en viss herr Makaroff
äfven vore kär i flickan och tycktes
ha större utsikter att vinna hennes
hand. Artur bemötte med häftighet
mitt inkast.
Någon clag senare togo vi andra afsked af Artur och reste till Stretinsk,
där jag stämt möte med mr Chaire, en bekant till mig från min vistelse på
Kamtschatka 1854—55, och i hans sällskap skulle vi stiga ombord på en
ångare. Klockan var 6 på morgonen och ångaren låg uppeldad, då i detsamma
en ridande kurir spränger fram och frågar efter mig. Jag trädde fram
och åt mig räcktes en bit grått, styft papper, bestänkt af blod. På detta hade
läkaren, doktor Michailoff, med blyertspenna skrifvit ett par rader. Vår käre
kamrat Nordmann hade blifvit öfverfallen af en lönnmördare; han lefde än
och skulle sannolikt lefva till kl. vidpass 11 f. m. Mr Chaire och jag afreste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
