Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkten Nordmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skjutet i sank af japanska torpedobåtar. N. räddade emellertid simmande
lifvet, upptogs och fördes i japansk fångenskap. Efter krigets slut återvände
han till S:t Petersburg, inträdde 1906 som studerande i Polyteknikum samt
tjänstgör efter afslutad kurs vid finansministerium.
I januari 1910 trycktes en af honom författad undersökning om den
statistiska metoden i gammalryska räkenskapsväsendet, grundad på jordaböcker
från 1498, och året förut utgaf han en geografisk framställning öfver bosättningsförhållandena
inom Schelonskoi pjatin.
NIKOLAI med FRU
Löjtnant Nordmann gifte sig den 193%07 i S:t Petersburg med Marie
Honig, en dotter till verkliga statsrådet ingeniör Honig.
Anton N., född i Moskva 1810/,,83, besökte 1894—97 en realskola i
nämnda stad, hvarefter han inträdde i en marinkadettkår. Emedan han till
en början ej hade för afsikt att ingå i militärtjänst, erhöll han i sitt dimissionsbetyg
af 1903 titeln kollegiesekreterare. I september samma år vann
han en plats som tredje officer på ångaren «Sungari», tillhörande ett östasiatiskt
bolag. Den 27 januari 1904 låg Sungari på redden utanför Tchemulpo,
där kryssaren Varjag anfölls af japanerna. Besättningen ombord på Sungari
fann för rådligast att sänka båten samt taga sin tillflykt till den engelska
kryssaren «Talbot».
Anton återvände sedan till Ryssland och inträdde som midschipsman
vid marinen, vardt sedan kommenderad till Roschdestvenskis eskader och
nådde denna i närheten af Madagaskar samt begynte sin tjänstgöring ombord
på kryssaren «Isumrud». Detta krigsfartyg var med i det förödande Tscliuschima-
slaget utan att falla i japanernas händer. Det ångade i väg norrut,
men hade olyckan att i S:t Olga-bukten köra upp på grund. Besättningen
räddade sig lyckligt till stranden och därifrån fingo sedan marinmännen till
fots anträda en lång och rätt påkostande vandring till Vladivostock. På denna
ort stannade Anton till hösten 1907; han tjänstgjorde på olika fartyg och
förde äfven själf en tid befälet på en liten gammal torpedobåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
