Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkten Nordmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappa underbyggnad, som jag fått i Finska kadettkorpsen, inträdde jag som
ingenieurofficer i tjänst, där jag fick lof att börja med stora A för att något
så när nå mina kamraters kunskap. Trägen i tjänstens uppfyllande stod jag
väl hos chefskapet, i synnerhet de 5 år jag
vistades i Orenburg. Ständigt på långa och
mödosamma resor blef dock min hälsa så
medtagen, att jag tydligen såg att jag ej
länge skulle hålla ut, och som det ej är mig
gifvet att kunna förvärfva penningar på olofligt
sätt, som andra gjorde, och chefskapets
omsorg ej gaf mig en gång det oumbärligaste,
måste jag se mig om efter en annan tjänst.
I sydvästra Uralbergen antogs jag som andra
förvaltare vid en privat koppar-hytta, fann
mig väl där, erhöll min hälsa åter. Ofverförvaltaren
såg snart i mig en farlig medtäflare
och begynte så intrigera mot mig, att jag uppsade
tjänsten och återvände till Petersburg.
Då jag efter 6 månaders fruktlösa försök att
finna lämplig anställning och min kassa smultit
samman till en silfver imperial, beslöt jag
att som uppsyningsman gå till Sergei Solowitsch
(som hade åtagit sig stora leveranser
till Rybinsk) med 250 Rub. banco i månaden. Här arbetade jag som en häst.
Nu har jag varit sysselsatt med sädestransporter och aflevererandet af kronopenningar
som betalats för säd från de södra provinserna.
Känner alla flodvägarna till Petersburg på
mina fem fingrar.
Jag har funnit mig en god hustru, som gärna
delar både ondt och godt med mig. Hon heter Sophie,
dotter till kyrkoherdskan Hoffrén. Denna vinter har
jag några veckor bott med min fru i Fredrikshamn
i vår gemensamma byggnad, som är stadens prydnad.
— Arar nu sist hälsad af din femte broder .»
P. Nordmann vann sedan anställning som öfveruppsyningsman
vid proviantväsendet och hade mycket
att skaffa bl. a. med uppköp af hö för kronans räkning.
Det orientaliska krigets plötsliga slut — freden
slöts helt oväntadt — bragte honom svåra ekonomiska
förluster. En af hans bröder, en af amiralerna, berättas hafva sagt: «Ni är
en tiggare!» Så illa var det nu dock visst icke beställdt, ehuru hästar och
vagnar i Helsingfors såldes och amiralerna, som ofta betjänat sig af den yngre
broderns vagn, nu kanske oftare än förr fingo gå till fots!
SOFIE NORDMANN, f. HOFFRÉN
P. NORDMANN 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
