Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menade, att de ej ville låta plåga sig mer än de
gamla lagarna bjödo, svarade Knut: »Det är bra
att J bönder medgifven mig att fa af eder hvad
lagarna bjuda, men icke mer. J viljen derföre icke
heller ha af mig mer än hvad lagarna bjuda; jag vill
derför fredlysa min egendom för eder.» Och detta
medgåfvo de alla. »Då vill jag,» sade kungen,
»förbjuda eder Hallandsfarare att begagna de stora
skogar som jag eger, och att der låta edra svin
och annan boskap gå i bet.» Bönderna studsade
dervid och hade intet svar, ty de sågo att det var
dem till ingen nytta att vidare sätta sig emot
kungens önskan, emedan konungens skogar sträckte sig
igenom hela Halland, der bönderna hade en stor
mängd svin, som gingo i bok- och ekskogarne.
Bönderna beslöto dä att medgifva kungen allt hvad
han begärde.
Det är väl knappast möjligt att fa veta
genom hvilken händelse Halland, efter att ha varit så
skogrikt och skönt, kommit i ett till den grad
ut-blottadt tillstånd, att endast ljung betäcker den uselt
magra, sandiga jordytan. Min skjutsbonde
menade på att skogarne hade måst nedhuggas
derföre att röfvare dolde sig i dem. Säkert är,
att det utmagrade landskapet ej kan föda sina
invånare. De lefva antingen af handarbete: yllna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
