Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stycke af en jernhatt, en spik af brons med en
ring i ena ändan, samt några menniskoben
hänvisande på en 30-åring; pilarne voro funna på ske-
el ler annat årtusende f. Kr. i Sidon, och af ett annat folk i den
höga Norden, ännu vid början af vår tidräkning. Att spel och
lekar dock kunna fortvara länge och fortplantas från det ena
folket till det andra, derpå ha vi äfven följande bevis. I
Skandinaviens Hällristningarsamlade och utgifna af Ax. Em.
Holmberg, hvilka allmänt antagas vara från Bronsåldern och således
från tiden före början af vår tideräkning, förekommer på Tab. 32
en figur 102, som påtagligen] föreställer en hos vår allmoge i
Skåne förr mycket bruklig jullek, i hvilken jag under min
barndom deltagit.
Figuren är hosstående, och den gåta hon
innehåller framställes så här. Det var en gång
fyra gårdmän som bodde så här i fyrkant
och hade midt emellan sig en källa med
härligt vatten. Men utanför gårdmännen bodde
fyra torpare och dessa som stego upp om
morg-narne mycket tidigt, hemtade vatten åt sig ur
källan och grumlade densamma för gårdmännen.
Nu1 befal de dessa, att torparne skulle sätta stängsel kring källan.
Detta gjorde torparne, men så slugt, att alla gårdmännen voro
der-ifrån afstängda och endaste torparne sjelfva hade tillgång till källan.
Den som framställer gåtan utsätter med^ krita först märken
på källa, gårdar och torp i det läge som här ofvan är antydt
och anmodar nu någon af sällskapet att med kritan i hast draga
strecket så som torparne gjort sitt stängsel, att endast de sjelfva
hade tillträde till källan. Som bevis på att denna jullek är ännu
känd af vår allmoge kan jag anföra, att Riksdagsmannen Per
Nilsson i Espö fästat min uppmärksamhet på figuren i Holmbergs
Hällristningar och frågat mig om jag kände dess betydelse.
Således ha vi ännu i Skåne en folklek som tyckes ha fortfarit ända
från Bronsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
