Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensamhetens gudstjänst
»Gud, du är min Gud, bittida söker jag Dig;
min själ törstar efter Dig; min kropp längtar efter
Dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
Så skådar jag nu efter Dig i helgedomen, för
att få se Din makt och ära. Ty Din nåd är bättre
än liv, mina läppar skola prisa Dig. Så skall jag
då lova Dig, så länge jag lever; i Ditt namn skall
jag upplyfta mina händer.
Min själ varder mättad såsom av märg och fett,
och med jublande läppar lovsjunger min mun, när
jag kommer ihåg Dig på mitt läger och under
nattens väkter tänker på Dig. Ty Du är min hjälp,
och under Dina vingars skugga jublar jag. Min
själ håller sig intill Dig; Din högra hand
uppehåller mig.» Dav. Ps. 63: 1—9.
Även vi längta att i helgedomen förnimma Guds
makt och ära, och vi behöva stärkas i vissheten att
Guds nåd är bättre än liv.
När psalmisiten i templet såig efter Guds makt och
ära, tänkte han rnog närmast på byggnadens prakt
och tempeltjänstens högtidlighet. Varför skulle vi
icke efter bästa förmåga värdigt pryda våra kyrkor
och förädla gudstjänstens riter, så att de framkalla
längtan efter det heliga rummets skönhet? Men
»allt det förgängliga är blott en bild». Redan psal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
