Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
hjärta det, som erinrar honom om en kär vän? Till
umgänget med den himmelske vännen höra böner,
orter, föremål,, sedvänjor, som därigenom ha en
heligd och ett värde över allt annat. I religionen
fördjupar sig själen i det eviga och outgrundliga.
Åt allt det som hör till gudstjänsten vill man
därför förläna något av samma okränkbara evighet
och varaktighet. Kyrkorna byggas fastare och
resligare än människoboningar. Århundraden sedan
människorna upphört att tala ett språk, bibehålles
det i gudstjänstens böner och formulär. Så i
mångfaldiga lägre och högre kulter. Så brukas i
romerska kyrkor än i dag latinet såsom heligt
språk, änskönt det längesedan är dött. Föremål,
dräkter och sedvänjor bibehållas av vördnad och
vana från släkte till släkte. Äro vidskepliga eller
eljest villfarande meningar en gång avlägsnade från
slika gamla, fromma sedvänjor, så föredrager den
andligen frie att låta dem vara i fred. De
ålderdomliga formerna förbinda honom med gångna
släktled och påminna om, att gudsfruktan och
kyrkan ej föddes i går. Och se vi saken från den
andra sidan, så ha vi verkligen icke råd att öda tid
och kraft på så utvärtes ting, som de fromma
sedvänjorna. Vi behålla dem som ärevördiga, sköna
former. Men vi bråka ej om sådant.
Liksom språken behöva översättas, så klagas
ej sällan med rätta över, att vad prästerna predika
är obegripligt. De röra sig med utryck, som ej
tillhöra det levande språket tfängre. I högre grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
