Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
gång, men blev varje gång underbart räddat och
samlat till ny kraft. Hur kunde Gustav Vasa få
spillrorna ätt hänga ihop? Var tog folket sina krafter
ifrån, när Gustaf Adolf gjorde storverket med det?
Detta niordiska folk häruppe vid sina tegar och i
sina städer, vid haven, kring sjöarne och i den stora
skogen, fattigt, äventyrslystet, stolt, det skaffade
•heder och ära åt sitt namn i hela världen. Intet folk
har under större faror förmått behålla och rädda sin
frihet. Inget har större ting att minnas. Och nu, så
rikt! Rikt pä gåvor: se vad det svenska snillet i våra
dagar uträttat. Rikt på möjligheter i sitt rymliga,
väl utrustade land. Och ändå! Det friska blodet
tappas ut, icke i krigets blodsutgjutelse, utan i
emigrantström men * Och intet nytt kommer i stället.
Det finnis ringa anledning att hoppas. Vårt folk
växer ej. Mer än de flesta andra behövde det växa
för sitt lands pch sin välmågas skull. Men det
växer långsammare än något annat germanskt
folk, långsammarie än något annat folk, med vilket
Sverige kan jämföra sig utan att uppgiva hoppet
om en framtid. Som det nu ser ut, är vårt folk, även
i trots av tillfälliga ljusningar beroendie på
tillfälliga orsaker, dömt till nedgång.
Och vem kan förneka följande provkarta på vad
vi hysa i vårt land: bekvämlighet, tröghet, lat eller
försiktig ovillighet att våga något och bära med på
de bördor som tillhöra ett högre mänskligt liv, fiåg
för lätta men ödeläggande penningeförvärv, men
bedrövligt föga av verklig, produktiv, nya livsmöjldg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
