Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Guds vägar och hans mål med släktet kunna ej
av människan fattas eller föreställas. Varje
målning av en lyckovärld, till vilken mänsklighetens
vandring syftar, blir föga tillfredsställande. Va ha
väl tidigare sökt upprita för oss sådana
tusenårs-riken och himmelriken. Men med åren lärde vi oss
inse, att livet och Gtuds möjligheter äro oändligt
mycket mer invecklade och rika, än vi kunna tänka.
Vår syn och erfarenhet stänges av snäva gränser.
Hela släktets syn ooh erfarenhet räcker ej långt.
Bakom och framom mörker. Där vi stå en liten
" ljusfläck, några få årtusenden, som vi klent, men
dock i någon mån känna. Men vi höra lösen
framåt! Och ihur begreppen ha växlat om vad som är
människans plikt, så har från urminnes tid
kommandot ljudit till den enskilde med ett ovillkorligt:
du skall dcike, och det högre: du skall, ända från
vildarnes ikonstiga taburegler till det vi kalla samvete.
Det är livets villkor, att var och en går framåt, i
samvetslydnad och trofasthet mot sin vunna eller
efterträdda uppgift, i Guds namn.
I bataljen är det kanske en enda, som kan helt
överskåda läget och rörelserna. Men var officer och
var man, som går sin egen anvisade väg, är mer
eller mindre oumbärlig. Vi tro på en ledning av
våra öden. Men vi veta, att våra öden och
uppgifter äro större och svårare och högre syftande än en
kortsynt nyttighetsberäkning någonsin kan fatta.
Den nutida lyckoläran innesluter människolivet i
en småaktighet och torftighet, som blir fördärvlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
