Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»Varandras bistånd, tröst och nåd
vi hava här av nödén
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.»
I en julbetraktelse, som i dagarna läses av tusende
unga kämpar långt från hemmet, ute på slagfältet,
har en tysk professor, och präst skrivit följande.
Vissa satser kunde även en fransman eller
engelsman hava skrivit.
»Aldrig har det varit nödvändigare, att den helige
Kristus kommer in till dem, som kalla sig, kristna;
aldrig; förr har en så tusenfaldig längtan hälsat honom
välkommen till germansk jord, och ännu aldrig, har
det för dem, som känna honom, varit säkrare, att han
vill komma in till oss.
Han vill hålla sitt intåg såsom fridens och
välsignelsens barn allra främst i de hundra tusende
tyska hem, där miljoner av krigares ibarni äro utan
far på julkvällen, där tusenden blott kunna fira
änkans och de faderlösas jul, där söner, bröder och
trolovåde saknas, därför att decembersnön faller på
deras gravar i fiendeland. Aldrig, har i vår historia
funnits ett sådant massbehov av kärlek, som det som
julen 1914 går genom vårt folk. Nej, Kristusbarnet
flyr icke från ett sådant folk, i vilket den
gudomliga kärleken på nytt blir människa, säkerligen icke;
såsom ett stort ljus uppenbarar det sig för dem,
som vandra i mörkret. Och ombrusade av världens
hat, bedja vi den barmhärtige, eftersom hans krafter
helga vårt folks själ, att han även giver sig åt dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
