Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
känna. Du är den enda verkligheten, och allt annat
är förgängligt som rök och dimma. Du, eviga
verklighet, Du och Du allena! Förskräckelse, fasa och
mörker ’betäcka oss; men ändå är det sant; ’En
tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råda hans
eviga armar.’»
Kanske hade Luther rätt, när han skrev: »Endast
den kan grundligt bedja, som blivit grundligt
förskräckt.» Nog är denna jul ohyggligare än andra.
Men knappast någon jul hava människorna i sin nöd
icke blott starkare känt behovet av Guds frid utan
även djupare erfarit Guds frid i sina hjärtan.
Även vi kunna när som helst indragas. Gud
för-barme sig över oss! Men nu skola vi varken gå
upp i medlidande med de hemsökta eller grubbla över
framtiden, utan se nöden, som finnes inpå oss, och
hjälpa, så långt vi ku-nna. Den nöden växer. Vänta
icke alltid på det allmänna. Skjut icke alltid skulden
på det allmänna. Och låt åtminstone icke den
usla misstänksamheten se en partisak i praktisk
omtanke om de unga, som nu äro utkallade för att
stå redo och övas till landets försvar. Arbetslösheten
ökas omkring oss. De allra flesta drömma icke om
de bekymmer för det dagliga brödet och för att bli
vräkta, som redan hemsöka änkor ooh fattiga familjer
i denna stad. Det är icke lätt att veta råd. Envar
må handla efter sitt samvete.
Vidare äro vi skyldiga att fira jul av hjärtans lust
med dem som stå utanför världshändelserna, med
barnen, som hava rätt till sin jul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
