Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
Med sina inrättningar, sina uppfinningar, sitt
snille har den västerländska kulturen icke blott
underkuvat naturen och fått den att tjäna människans
syften. Även världen lägger den under sig. Den
drömde att med sitt fredliga arbete samla en
mänsklighet och föra den framåt till allt större lycka.
Intet under, om denna vår moderna tid i Europa
sade, högt ibland — den, som lyssnade, kunde höra
det tyst viskat eller kanske bara tänkt: »Jag är mig
själv nog. Min är makten och äran och härligheten.
Prisa<i vare jag!»
Var det så helt ställt med vår stolta odling? Bar
den frukt, som Herren hade rätt att vänta? Sörjde
vi icke redan över tecken på avmattning och
tillbakagång? Men vem kunde drömma om den förödelse,
med vilken kulturens yppersta nationer nu förgöra
varandra? Civilisationens beprisade ypperlighet, dess
uppfinningar och metoder göra tjänst i att
frambringa mordverktyg till lands och sjöss, vilkas
fruktansvärda verkan förvisso ingen tidigare tidsålder
kunnat ana.
Vi se, kulturen är en makt på gott och ont.
Och vi fråga oss:
Är detta början: på slutet? Skola de europeiska
kulturfolken förgöra varandra för att lämna rum åt
barbariet igen? Äro de dömda till en avmattning,
som bebådar slutet på denna blomstring? Vi veta
icke något. Men såsom delägare i den västerländska
odlingen njuta vi dess gåvor och dess talrika för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
