Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fader vår
Vi skola nu thålla oss till det allra enklaste i
kristendomen. Till nästan det första vi lärde oss
som ibarn och till det, som våra läppar kanske
sist skola viska. Vi skola lyssna till Jesu
välsignade röst. Och vi skolå höra honom, när han lär
oss att bedja, att tala till hans himmelske Fader,
som också är vår himmelske Fader.
Demia bön, Fader vår, är det universellaste i
kristendomen, ja nog det universellaste stora ord,
som talats i mänskligheten. Det ord, som närmast är
ägnat att förena alla tungomål och folk i en
gemensam åkallan. När på religionsparlamentet i Chicago
1893, samma år som vårt jubileum hölls i
Uppsala, personligheter från samtliga världens högre
religioner och från skilda grenar av kyrkan
samlades, så kunde de utan osanning förena sig om ett
gemensamt uttryck för umgänge med Gud. Detta
religionens enande ord var bönen Fader vår. Vi
äro så vana vid denna bön, att irnånga av oss
knappast besinna dess vände, dess utömordentlighet,
dess klassiska enkelhet — framför allt dess
enastående (förmåga att uttrycka både den
enskildes, och släktets behov, liksom den uttrycker Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
