Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Svaret är icke lätt for den, som gör sig möda att
övertänka saken och vinna klarhet om vår och
släktets bestämmelse.
Skola vi söka få det så bra som möjligt under
detta korta och ovissa jordeliv? Må så vara. Men
sättes människans bestämmelse häri, så har både
Jesus och många andra komplett misslyckats, som
ändå måste räknas med och företrädesvis räknas
med, när det blir fråga om vårt släktes mål.
Hos varje individ finnas slumrande möjligheter
och krafter, som böra komma till sin rätt i livet.
Ligger livets mening däri, att den enskilde
förverkligar sina anlag?
En annan sätter målet i den enskildes eviga
salighet hinsides graven.
Man kan vidga blicken utöver den enskilde, se
på det hela och beteckna människosläktets
utveckling och fullkoimning såsom tillvarons mål. Nu för
tiden har det blivit svårt att tro på utvecklingen.
Den älsta kristendomen väntade när som helst
katastrofen, ett våldsamt inbrytande av Guds
herravälde med Herren i skyn. Vår civilisation har i
150 år trott på utvecklingens obetvingliga
framsteg, och den socialdemokratiska läran om
framtidsstatens tujsenårsrike gav däråt en eskätologisk
tillspetsning. Snarare skulle man nu kunna
tillägna sig den bild, jag nyligen hörde framställas,
av en ständigt pågående och hotande förruttnelse,
ur vilken det gäller för den enskilde och för samfundet
ätt med- ständig vaksamhet och bön hålla sig uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
