Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - I. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
trappan tiér i undre våningeti, där våra små
personliga bekymmer och behov hava sitt hemvist.
Vår bön stannar helst vid vårt eget. Det
sysselsätter våra tankar. Det ängslar oss. Det
gläder oss. Har icke envar av oss en öm punkt,
kanske ett ständigt blödande sår i själen? Liksom
tungspetsen ofrivilligt uppsöker den trasiga tanden,
liksom ihanden lika ofrivilligt trevar efter den
kroppsdel som är sj>uk och gör ont, så hålla sig
tankarna och bönerna natt och dag vid den
grämelse, som är vårt kors och vår hemlighet. Eller
något inträffade, ett ord talades eller skrevs som
sysselsätter Oss. Eller vi ertappa oss ständigt med
att i själen älta det som blev dåligt uträttat eller
det som skall uträttas.
Jesus gör oss med Fader vår den stora
väira-tjänsten. Han -tvingar vår ängslan, vår
förhoppning, vår tanke, vår bön att lämna oss själva en
stund och låta de döda begrava sina döda. Han
upplyfter våra hjärtan till Gud. Kunna vi
sanningsenligt besvara (hans sursum corda:
»Upplyften edra hjärtan till Gud», med ritualets ord:
Ha-bemus, som vår svenska liturgi översätter icke
ordagrant: »Vi upplyfta våra hjärtan», utan
svagare och anspråkslösare: »Gud upplyfte våra
hjärtan?» Kristus gör sitt bästa för att höja vår
blick till Gud.
»Lyft, människa, ur gruset
din blick mot himlen opp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
