Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - II. Se han beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Petri beskriver den bön, som »är i hjärtat och anden,
hur den kan vara ideligen, evad man gör, äter eller
dricker, sover eller vakar eller är uppå sitt arbete,
en sådan bön är icke annat än en åstundan, suckan
och ängslan, vari man trängtar efter något som man
begär av Gud, synnerligen själens salighet».
Om den oupphörliga invärtes bönestämningen säger
Anders Nohrborg, »att den allenast sker i själens begär
och andens rop efter Gud och hans hjälp». Mitt i
världens buller och bråk och i det största sällskap,
»i våra enrum och ute på marken, under allt vårt
arbete, i alla våra lovliga förströelser, som
förorsakas av olika kall, sysslor och förrättningar i
världen, äro våra hjärtan i hemliga samtal och
underhandlingar med Gud.»
Den ortodoxe stormannens äldre samtida från
1700-talets förra del, -mystikern Sven Rosén, brukade
om bönens ständiga »övning i skogar och ensamma
rum» bilden av magneten. »När en järnnål
be-strykes med en magnet, så får hon ock magnetens
art, att städse vänida sig åt polen. Även så gick det
ock med min själ. Sedan Guds ande kommit över
mig och Kristi kraft genomgjutit mitt hjärta, så
hade jag ingen invärtes ro eller trevnad utom hos Gud,
eller då min håg fick stå innerligt vänd åt himlapolen.»
Gemensam åkallan och tacksägelse i psalmer och
böner är den evangeliska församlingens företrädesrätt,
som. vi skola flitigt använda och lära oss alltmera
uppskatta såsom en högtid, en själens vederkvickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
